Nu finns presentationerna från BRAND2010 att ladda ner för den intresserade!
http://www.brandskyddsforeningen.se/web/BRAND_2010_1.aspx
(Tänk dock på upphovsrätten)
Stort tack från Programgruppen till alla deltagare, föreläsare, värdkommun/-organisation och andra som gjort konferensen möjlig!
Det talade ordet gäller, men här kommer i text vad som sades i samband med att SKL utmanades av R-SYD:s förbundsdirektör, Per Widlundh under konferensens sista skälvande minuter:
***
BRAND 2010 har tydligt visat allas vilja att förändra, förstärka och förena det samlade arbetet med mångfald och jämställdhet inom svenska räddningstjänst.
BRAND 2010 har tydligt visat att frågan ligger högst upp på alla berörda aktörers dagordning.
Det saknas ett nationellt ledarskap, likt det som finns inom Polisen och Försvarsmakten, inom vårat område. Jag har därför sökt mandat inom SKL för att bjuda in till ett forum där dessa frågor kan diskuteras med syfte att nå en partsgemensam överenskommelse.
Jag kan glädjande meddela att SKL antar utmaningen! En utmaning föra samtalen från viljeyttringar till mer konkreta strategiska VAD? Först därefter kan vi prata HUR. Vi ses i Jönköping 2011 och jag hoppas att vi då kan redovisa några viktiga framsteg.
/Marcus Cato, SKL
***
PS Tack för en bra konferens och vi ses nästa år! DS
Yael Tågerud inledde sin presentation med att säga att interkulturell kommunikation kan ses som en möjlighet eller som ett nödvändigt ont. Hur eller hur är det väsentligt att vi ägnar oss åt det. I ett land med 19 procent invandrare varav 14 procent är utlandsfödda, krävs det. Ialla fall om vi vill att landet ska fortsätta hålla ihop. Yael talade också om vikten av att kunna se förbi sin egen etnocentrism och stereotypa föreställningar. De skapar onödiga och svåra hinder.
Jag har haft förmånen att arbete med interkulturellt lärande i Europarådets ungdomsdirektorat. Där beskrev min fantastiska mentor Antje Rothemund nyckeln till interkulturell kommunikation så här: Konsten är att ta till sig att det finns flera sätt att göra samma sak och att det i sig är värdeneutralt.
Efter Yael blev det dags för MSBs generaldirektör Helena Lindberg, att inta scenen. Helena slog fast att resan är påbörjad. Frågorna ligger uppe på bordet och det finns bara en väg framåt ,vägen som leder till en räddningstjänst där det inte finns plats för diskriminering och ojämlikhet. Helena poängterade att målet i sig inte är att man ska bli stjärnor på mångfald och jämställdhet utan att det är nödvändigt för att lösa uppdraget. För utmaningarna är många och stora. Dödsbränderna var ovanligt många förra året, äldres utsatthet i hemmet gör sig påmind på tragiska sätt och skolbränderna fortsätter kosta offatbart mycket i form av förlorat arbete, tid och pengar.
Man kan konstatera att ribban är satt. Högt. Och är alldeles utmärkt!
Teknikansvariga har koll på föreläsaren på scenen. Här är det Elizabeth Torrisi från Polisen som pratar på Seminarie E (igår dag 2).
På BRAND kan man få träffa folk man känner igen från tidningar och broschyrer. Här är det Jesper Boqvist, Södertörns brandförsvarsförbund, som poserar bredvid tidningen Räddningsledarens roll-up.
Programgruppen träffades kl 08 för att stämma av, dels hur gårdagen hade förflutit, dels hur dagen ska komma att se ut. Vi hade mycket trevligt igår, både på dagen och kvällen. Det har nog inte blivit överdrivet mycket sömn, men vi är så klart laddade ändå! Nu är det dags för dag nr 3, som vi hoppas ska bli givande och flyta enligt planerna.
Mångfald och jämställdhet – hur svårt kan det va? Så är rubriken på årets konferens. Och visst kan man gång på gång ställa sig den frågan. Är det så svårt att se bortom kön och etnicitet och se till individen? Uppenbarligen är det så annars hade räddningstjänsterna för länge sedan varit berikad med mångfald. Att man i Sverige år 2010 inte vågar komma ut med sin sexuella läggning om den är något annat än hetero känns ju totalt stenålder. Vi har mycket att jobba med och den här konferensen har satt fingret på vad det är vi behöver ta tag i, redan i kväll och i morgon och på fredag och nästa dag och nästa. Detta är som sagt inget projekt, det är ett pågående arbete.
/Lovisa Wihk, Södertörns brandförsvarsförbund
Wow, detta måste vara den bästa BRAND-konferensen någonsin. Vilka superföreläsare. Eldsjälar, idésprutor och kloka gummor och gubbar har intagit de olika scenerna. Några citat jag kommer att minnas är till exempel vad en sexåring tyckte att kvinnliga brandmän ska kallas: ”Brandchef, så klart” sa han till Caroline Åberg och det tyckte hon var helt OK. Ett annat skönt citat är Mostafa Schurmans där han jämför räddningstjänsten med en ostbit i katt och råtta-leken mellan stenkastarna i Rosengård och polisen.
På miniseminariet om anlagda skolbränder fick vi till exempel lära oss att kostnaderna för detta uppgick till nästan en miljard kronor 2009. Ruskiga siffror. Vad beror det på att ungdomar eldar skolor? Förstår de inte konsekvenserna? Här satsas det på forskning och vad det kokar ned till hör nog ihop med hela temat för konferensen. Mångfald handlar om att acceptera att vi alla är individer och behöver behandlas som sådana. Samarbete mellan skola, socialtjänst, polis och räddningstjänst för att fånga upp barn som är i riskzonen för att bi kriminella talade Mostafa Schurman om. Att bygga broar, helt enkelt.
Har det egentligen någon betydelse år 2010 i Sverige, ett land vi gärna beskriver som fördomsfritt och öppet? Svaret är dessvärre ja. Att inte våga eller kunna prata om sitt privatliv på jobbet kan vara tärande vilket Jeanette Larsson från polisen i Malmö kunde intyga av egen personlig erfarenhet. För 20 år sedan, som ung polisaspirant blev hon inkallad till sin chef och tillfrågad om ryktena att hon gillade kvinnor stämde. Efter att i en timme ha förnekat det som egentligen var sant avslutades samtalet med att chefen sa att det var nog bäst om det var så för annars skulle hon inte ha någon framtid inom kåren. I dag låter det annorlunda inom polisen som jobbat aktivt med HBT-frågor de senaste 10 åren, ett arbete räddningstjänsten precis har startat.
Jeanette beskrev på ett humoristiskt sätt de mer eller mindre märkliga frågor hon måste besvara från nyfikna kollegor ”Men hur har din sambo fått barn?” som de aldrig skulle drömma om att fråga en heterosexuell kollega. Hon avslutade med lite tips och råd om hur räddningstjänsten kan komma vidare i sitt arbete med HBT-frågor.
Puh. Logistik- och planeringsutmaningen i form av tre omgångar av parallella seminarier är just genomförda. Vi hoppas att alla hittade rätt bland konferenslokalerna.
Här kommer ett blogginlägg från bakom scenen. Här finns teknik i form av flera datorer, en bildväxlare, körschema med minut för minut och en teknikansvarig som har (förhoppningsvis) stenkoll på allt på scenen.
Med politikernas program blir det åtta parallella miniseminerier som vi hoppas har gett deltagarna uppslag, inspiration och idéer. Nu är det fika hos våra utställare och därefter är det dags för att lyssna till Mostafa Schurmann.
Ett mycket intressant och spännande föredrag av Dave Bagient om hur siuationen för kvinnliga brandmän ser ut i England. Man kan bara hoppas att det är bättre här. För att stoppa trakasserier mot kvinnor och andra ”annorlunda” måste var och en våga säga stopp, det här är inte acceptabelt!
