Av Karin Wandrell, onsdag 26 maj 2010 • Kommentering avstängd
Har det egentligen någon betydelse år 2010 i Sverige, ett land vi gärna beskriver som fördomsfritt och öppet? Svaret är dessvärre ja. Att inte våga eller kunna prata om sitt privatliv på jobbet kan vara tärande vilket Jeanette Larsson från polisen i Malmö kunde intyga av egen personlig erfarenhet. För 20 år sedan, som ung polisaspirant blev hon inkallad till sin chef och tillfrågad om ryktena att hon gillade kvinnor stämde. Efter att i en timme ha förnekat det som egentligen var sant avslutades samtalet med att chefen sa att det var nog bäst om det var så för annars skulle hon inte ha någon framtid inom kåren. I dag låter det annorlunda inom polisen som jobbat aktivt med HBT-frågor de senaste 10 åren, ett arbete räddningstjänsten precis har startat.
Jeanette beskrev på ett humoristiskt sätt de mer eller mindre märkliga frågor hon måste besvara från nyfikna kollegor ”Men hur har din sambo fått barn?” som de aldrig skulle drömma om att fråga en heterosexuell kollega. Hon avslutade med lite tips och råd om hur räddningstjänsten kan komma vidare i sitt arbete med HBT-frågor.
Ämnen: Brand2010, hbt, Jeanette Larsson, polis • Kommentering avstängd
Av Suzanne Weigl, onsdag 26 maj 2010 • Kommentering avstängd
Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna intog scenen nu på onsdagsmorgonen. Katri pekade på resan den svenska räddningstjänsten står inför för att inkludera fler kvinnor och invandrare i sin organisation. Hon pekade på åldersdiskriminering och diskriminering av homo- och bisexuella. Visst var det värre förr men vi är inte i mål än. Fortfarande vågar var fjärde inte vara öppen med sin sexuella läggning på arbetsplatsen, romer blir misstänkliggjorda som snyltgäster och personer nekas arbete på grund av sin ålder. I jämförelse med personer med svenska namn tvingas personer med afrikanska eller arabiska namn söka tre gånger så många jobb för att få komma på intervju. Man måste fråga sig vad folk tror att de kan utläsa av ett namn. Vad vet ni om mig för att jag säger vad jag heter? Egentligen? Det vore ju en sak om blivit döpt till Samarbetsvillig Målinriktad eller Smålat Gemtjuv….
Men när vi tittar rätt igenom vår politiska korrekthet, vår anti-diskrimineringspromemorior och kvoteringsdebatter så handlar det till syvende och sist om att få vara sig själv. Att få vara den man är även på arbetsplatsen och i sällskapslivet. Allt det hårda arbetet, de ibland tuffa striderna med ofattbara bakslag, tjat och mer tjat, handlar om just detta som ibland kan kännas så omöjligt men egentligen borde vara självklart och enkelt.
Katri Linna avslutade med att påminna oss om att det här handlar om är mänskliga rättigheter. Principen om alla människors lika värde.
Punkt.
Ämnen: diskriminering, DO, hbt, Katri Linna, mångfald, mänskliga rättigheter, sexuell läggning • Kommentering avstängd